CK

När jag bodde i Usa så bodde jag hos en underbar familj. Jag hade även underbara grannar i huset brevid. Jag kom toppen överens med alla och dom är som familj till mig nu.
  När jag lämnade Usa så hade jag en sådan otrolig seperationsångest-jag trodde inte man kunde må så dåligt. Även om man hade sol i sinne så hade jag en ångest som jag aldrig någonsin upplevt-och hoppas aldrig att få uppleva igen! Familjen Regazzoni är så underbara och vi har kontakt så ofta som det går.

Jag var och firade jul där i vintras men jag önskar att jag kunde åka tillbaka oftare!

Det jag försöker komma till är att ibland får man en sådan ångest igen även fast det gått över 2 år sedan jag var där(wow vad tiden går fort). Jag antar att det blir så när man saknar någon så mycket som jag saknar dom.  Detta kommer i små och korta perioder (förut kom det oftare) och ikväll har jag haft en sådan.  Vad är det bästa knepet mot det då? Jo det är att låta det bara vara och tillslut går det över!